Från och med i år har jag hållit på med uppfödning av dvärgpinschers i fem år, sedan jag var 20 år, och jag har inte ångrat en sekund av det! Det är ju klart att när dagarna är kalla och regniga brukar jag inte vara jättepeppad på att ta med mina hundar ut på långa promenader, men när man väl kommer ut bli man alltid på bättre humör. Hundarna gör en glad och avslappnad och jag trivs i deras sällskap.

Uppfödningen och mina hundar

Min lilla kennel startade alltså när jag köpte min första dvärgpinscher, en hona som fick heta Molly. Hon var två månader gammal när hon kom till mig och efter lite drygt två år tyckte jag det var dags att para henne. Jag hade då kontaktat Svenska Kennelklubben (SKK) och fått tillstånd till att driva en kennel. Om man ska ha fler än tio hundar hemma eller avla mer än två kullar per år behöver man ett kenneltillstånd. Jag åkte med Molly till en närliggande kennel där det fanns en dvärgpinscher av manligt kön som skulle få agera pappa till hennes ungar. Parningen gick smidigt och efter några veckor kunde jag även se att den hade gett resultat. Molly var dräktig. Jag skulle snart bli matte till min första kull!

 

Efter cirka två månader föddes två små ungar och min roll som hunduppfödare tog ett gigantiskt kliv framåt. Eftersom de två valparna redan var bortlovade till kunder och skulle flytta dit om två månader bestämde jag mig för att köpa ytterligare en dvärgpinscherhona. Detta för att kunna få fler kullar utan att överbelasta Molly. Från en kennel köpte jag en treårig tik som hette Lollo som jag genast hade fattat tycke för. Henne tog jag med hem till mina andra hundar och lät hundarna bekanta sig med varandra innan jag åkte med henne till samma kennel som jag köpt henne från och lät henne para sig.

Sen fortsatte detta och jag fick mer och mer att göra med mina hundar. Men jag stortrivdes som hunduppfödare och hade inga planer på att sluta.

Framtidsplaner

Nu har jag fem tikar som bor hemma hos mig. Mina föräldrar flyttade till en lägenhet så jag fick ta över deras gård och bor nu där med mina hundar. Två av mina tikar är dräktiga, inklusive Molly, och jag har en valpkullar som är ungefär en månad gamla. Jag har planer på att skaffa in fler hundar och min syster Malin som är några år yngre än mig har börjat hjälpa mig med hundarna så nu ska det nog kunna gå. Eftersom vi har hela huset för oss själva nu och även en stor trädgård finns det ännu ingen risk för att stället är för litet för att rymma en utökning.