Om mig

Jag heter Ida Karlsson och jag sysslar med en småskalig uppfödning av hundrasen dvärgpinscher. Intresset för hundar och hundavel har funnits där länge då vi hade tre rottweilers hemma på gården där jag växte upp. Hundarna blev min passion i livet och jag ägnade varenda ledig stund till att leka med dem och ta med dem ut på långa promenader.

När jag var i tioårsåldern blev en av våra hundar dräktig och drygt två månader senare födde hon de sötaste valparna jag någonsin sett. Jag fick följa valparnas uppväxt och deras lekfullhet och nyfikenhet smittade av sig på mig och fick mig och mina två syskon att bli ännu mer förtjusta i hundar.

När jag fyllde 20 år skaffade jag mig min första egna hund: en dvärgpinscher. Då hade jag redan bestämt mig för att jag ville satsa på hundar och hunduppfödning. Eftersom hundar kräver mycket tid och omsorg så valde jag att inte påbörja någon universitetsutbildning utan istället skaffa mig ett annat jobb vid sidan av hunduppfödningen.

Jag fick ett timvikariat som vårdbiträde på ett ålderdomshem och kunde på så sätt försörja mig och satsa min lediga tid på mina älskade hundar. Vid den tiden bodde jag fortfarande kvar hemma hos mina föräldrar men vi ordnade det så att jag kunde flytta in i ett litet inrett uthus på tomten och på så sätt driva min uppfödning där.

Mitt intresse för dvärgpinschern

När jag skaffade min egen hund var tanken egentligen att jag skulle köpa en beagle och jag hade lärt mig allt som gick att lära sig om hundrasen och hur man tar hand om den på bästa sätt. Eftersom jag har alltid har velat ha en liten hund så var beaglen det perfekta valet. Trodde jag. Tills jag kom till kenneln där jag skulle hämta min hund.

Jag möttes av en mängd olika inhägnader med de ljuvligaste små hundarna man någonsin kunde tänka sig. Jag ville ta med mig alla hundar hem! Men när jag gick längs raden av nosande nyfikna hundar föll min blick på en liten svart pinscher som följde efter mig på andra sidan staketet och vägrade att släppa mig ur sikte. Jag blev förälskad på en gång i den svarta lilla aktiva krabaten och det fanns inget annat att göra än att ta med mig den hunden hem istället.

Givetvis så är jag inte bara intresserad av dvärgpinschrar utan också av alla andra möjliga hundraser. Varför jag har valt att bara satsa på avel av en hundras är att det krävs mer resurser och arbetskraft vid uppfödning av flera olika raser. Dock vet jag inte vad framtiden har i sitt sköte och jag drömmer om att en dag kunna utöka min uppfödning till ytterligare raser och kanske till och med starta mitt eget företag.